Mysk har ingenting med myskoxen att göra, det kommer från myskohjorten, ett feromonextrakt som djuret använder för att kommunicera! Alla som har luktat mysk kommer att förstå varför det används i så många parfymer. Doften lyser med himmelsblå skönhet – du känner dig invaglad i filtar av moln och känner den omgivande värmen och tryggheten som denna sensuella doft kan sprida. Mjuk, elegant och harmonisk, den värmer våra själar. En överdos mysk används i Rêves Sucrés.
Förutom bärnsten, civet och castoreum är mysk också en av de animaliska dofterna, varav några har en stark lukt. Termen mysk kommer ursprungligen från den gamla indiska termen muskah, som betyder testikel. Intressant nog finns det i växtriket också en basnotdoft som doftar väldigt lik mysk. Den utvinns ur fröet från myskbusken (lat. Hibiscus abelmoschus) och är känd som ambrettefröolja.
I Kina, Indien och Persien var mysk känd för århundraden sedan som ett stimulerande botemedel. De första nyheterna om mysk nådde Europa genom venetianaren Marco Polo (1254 – 1324). Senare började handeln från Orienten. Mysk användes både av läkare (som afrodisiakum, nervgift och luktmedel) och i parfymer, som vid den tiden, till skillnad från Indien och Egypten, fortfarande var i sin linda i Europa (se Grasse).
Ursprungligen kommer mysk från myskhjorten (latin Moschus moschiferus), som hänförs till en underfamilj av rådjuren. Myskhjortar känner sig mest hemma i de fuktiga bergsskogarna i Central- och Östasien, där de ger fria händer åt sina djurångor under värmen som drivs av deras könshormoner. Mysk erhölls (och får man tyvärr) normalt inte genom att torka av körtlarna utan genom att skära av mysksäcken från det dödade djuret, som innehåller sekretet i större mängder (ca 30 g per djur; 1 kg mysk = 33 döda djur) än kan erhållas från körtlarna på en gång. Således var myskhjorten hårt jagad och decimerad i årtionden. I slutet av 1970-talet blev det så sällsynt att naturlig mysk kunde säljas för tre gånger guldpriset!
Den viktigaste beståndsdelen i mysk är molekylen muscon. Med tiden har doftindustrin lyckats artificiellt producera muscon och även utveckla nya molekyler som är strukturellt relaterade till molekylerna som finns i naturlig mysk och därför luktar liknande. Nuförtiden, när parfymörer talar om mysk (eller mysk/vit mysk), menar de alltid hela familjen av myskmolekyler som är tillgängliga för dem idag. Dessa syntetiska dofter blandas ihop i skapandet av dofter för att bilda ackord och används därför som bastoner. Som ett resultat av detta har parfymören olika myskdofttolkningar i sin doftpalett, av vilka några skiljer sig markant från varandra – även till den naturliga myskdoften. Vissa myskakor doftar utsökt sammetslen, rund och mjuk, och andra har en animalisk underton.
Det är fantastiskt att nästan hälften av människorna inte kan lukta mysk, eftersom det är väldigt stora och tunga molekyler (Detta gäller förresten även för bärnstensmolekylerna). Ändå är det mycket vettigt att använda mysk i parfymer eftersom dofter, även om du inte kan lukta dem, fortfarande märks när du luktar dem i kombination med andra dofter, vilket är fantastiskt. Mysk används därför också som en effektingrediens, som kan runda av doften och även tjänar till att fixera doften på huden. Musk har förmågan att liva upp otroligt många parfymkompositioner och sätta övriga ingredienser i ett snyggare ljus.